Herre gud ja vad tiden går 2017 är över och nya året är redan i full gång, ingen jul hälsning ingen sammanfattning av året som gick eller planering för 2018 har jag bjudit på i bloggen.Jag sammanfattade det gångna året på facebook  så här:

Hur sammanfattar man 2017 året som gick så fort att jag inte ens hunnit fatta att det snart är över.
Året då jag flyttade, blev sambo blev med Nim (helt oplanerat men ändå så rätt,) och vi blev med katten Otep. Året då jag tävlade minimalt för att jag lite gav upp på mig och Qlura att vi nånsin skulle trivas tillsammans på tävlingsbanan, för hur mycket jag än älskar att träna och leva med den hunden är tävling svårt för oss för henne då hon tycker alla hundar är jobbiga och för mig då jag fortfarande inte hittat rätt verktyg för att hjälpa henne.
Året då jag sa upp mig från ett jobb jag älskade men som tog all min kraft, året jag insåg att man ska välja sina vänner väl och året då jag har brottats med mer demoner än nånsin tidigare.
Men som min fina sambo säger det hade kunnat varit så mycket värre och det är sant man borde verkligen uppskatta det man har även om det ibland är väldigt svårt. Nu blickar jag framåt mot ett nytt år det kan bli sämre men det kan också bli bättre.

2018 året helt utan förhoppningar året då jag inte ska tävla på Gåsahoppet över påsk vilket känns konstig för jag älskar verkligen den tävlingen och man får träffa alla agilitymänniskor man inte sett på länge.
Men efter senaste löpet är Qlura ännu mer bananas hon liksom letar hundar att reagera på när vi är ute och går, så nu har jag bestämt mig för att sterilisera henne jag hoppas att lite mindre hormoner kommer göra henne lite mer avslappnad, det är synd hon är en fantastisk hund mentalt om man bortser från detta stora problemet då.
Jag har funderat länge på det men känt att jag ville vänta och se om vi kunde få ordning på det, men det blir bara värre  och värre efter varje löp så jag hoppas detta är det rätta för henne.

Nim har hunnit fylla ett år och hon fortsätter att utvecklas väldigt fint i agility träningen och det är riktigt roligt att träna med henne, vi har börjat lite smått med slalom men inte mer än att hon springer genom en öppen alé sen fick vi snö här i Skåne och då är det inte lika lätt att få kontinuerlig träning, men det säger bara poff så är det vår igen och då blir allt lättare.
Det går fortfarande inte att lita på henne när hon är lös men vi jobbar på det och tar små små steg framåt.

Jag själv är i skrivande stund dödligt förkyld men vid gott mod, jag jobbar fortfarande 50% på Aktiva Tassar och det är verkligen super roligt, samtidigt försöker jag komma underfull med vad jag vill göra med arbetslivet, vem vet kanske är 2018 året då allt faller på plats.