Jag är otroligt glad att jag skrev om Hajja till slut även om det var fruktansvärt jobbigt att läsa alla kommentarer och mail.
Till en början blev jag frustrerad och arg för att man kallade mig för stark och modig för just då kände jag mig varken stark eller modig jag hade ju inget val!!
Men nu har jag förstått att jag var stark och att jag framförallt var modig.
Jag tar emot alla tröstande ord det hjälper det och blir bättre i alla fall för en stund. Jag har i helgen bearbetat rätt mycket varit extremt ledsen arg och förbannad.
Förbannad för att det blev som det blev och ledsen för att jag inte kommer få uppleva allt jag ville med Hajja och förtvivlad för att jag inte tillåter mig själv att vara ledsen.
En väldigt klok människa sa till mig den där kvällen Priset man får betala för kärlek är tårar men i helgen trodde jag att alla mina tårar skulle ta slut och jag aldrig mer skulle få nån kärlek.
Men nej kärleken tar inte slut men det gör tyvärr inte tårarna heller.
<3
Nej kärleken letar sig nya vägar in i hjärtat, och det är väl tur det. Hajja kommer alltid leva vidare tack vare kärleken du kände till henne. I ditt hjärta finns hon alltid kvar, stolt och tacksam ♥
Hade helt missat det här med Hajja. Sänder styrkekramar!
Läste ditt förra inlägg nu och har helt missat allt detta! Så fruktansvärt att behöva ta det beslutet <3 Jag tänker på dig. Kärleken mellan DEN DÄR hunden och en själv är obeskrivlig <3 Hon kommer alltid finnas med dig och du var otroligt stark som tog beslutet där och då.
Även om sorgen inte blir lättare så är det skönt att ha de andra lurvarna omkring sig som älskar dig mer än nåt annat på jorden. Så nej, kärleken tar aldrig slut <3
Ja kärlek sägs ju vara både det bästa och det värsta man kan uppleva…. men inget någon vill vara utan trots allt :heart:
STOR KRAM :heart:
Tårarna minskar så småningom och sorgen blir lättare! Kärleken finns kvar för alltid och så småningom minns man de ljusa stunderna med ett litet leende istället för en tår! Sköt om dig!