Tålamod är något jag är född utan och som grädde på moset har jag även en kort stubin och ett fruktansvärt humör tack för det liksom!
Även om det blivit bättre med åren är det långt ifrån lätt hanterligt men nu kan jag nästan leva med det ( tänk er då hur det är för andra….)
Just nu hade jag dock velat ha liiiiite tålamod i alla fall, Med en Pumi unghund ( vilken unghund som helst skulle jag tro) kan det vara bra med en gnutta tålamod i alla fall när det gäller dom som är födda med enorma röst resurser och mycket egen vilja.

Innan vi kom igång med träningen idag hade Hajja krupit ur halsbandet två ggr och sprungit runt mig 800 varv och bara skällt och skällt givetvis av lycka av att få komma till klubben det fattar jag också men bara att hon backat ut halsbandet får mig liksom att tappa tålamodet en del…
In i bilen en stund för att lugna ner sig och sen gör hon om det igen bara sekundrarna efteråt GGGAAAA  det är inte ggggaaa över att hon  skäller osv nej utan för att jag blir galen tappar tålamodet och blir arg för att hon helt enkelt är glad det är det som gör mig frustrerad…

Nej jag menar inte med det at det är ok att krypa ur halsbandet men jag kan lösa såna situationer på ett lite bättre sätt vilket jag har gjort i typ 8 Månader men är nu rätt trött på det och just nu är hon så j…vla jobbigt rent ut sagt.
Samtidigt som hon är världen bästa underbaraste lilla hund som bara vill så mycket och är så grymt rolig att jobba med och jag vill inte bråka med henne hela tiden så nu ska jag verkligen försöka andas ut blunda räkna till 100 och lungt och fint ge henne en uppgift så att hon slutar skaffa sig såna själv hela tiden!
För duktig duktig var hon på träningen idag och det kanske är tur det ;)

Tur att Stimm gjorde en sån himla fin Zäta träning igen med sån häftig attityd <3 Men nåt får mig just nu att minnas hur han var för 4 år sedan ;)