Om man alltid hade kunnat ha dom i en bubbla för att vara säker på att dom inte går sönder och att dom lever för alltid :heart:
Jag hade helt enkelt glömt bort hur knäpp jag blir av att ha unghundar och hur mycket jag ständigt går och oroar mig över att nåt ska hända eller att det ska vara nåt fel på dom för inte tusan kan allt bara vara bra det vet vi ju alla…
Och Hajja är för bra för att jag ska kunna vara lugn jag har haft min tur med Stimm inte kommer jag få en till frisk hund så just nu går jag och målar upp alla värsta tänkbara senarium om vad det kan vara för fel och vad som kan hända precis som jag gjorde för 4 år sedan när Stimm var lika gammal så jäkla onödigt att lägga energi på kan tyckas…
För även om det vid röntgen skulle visa sig att det är nåt fel så lider hon då inte av det det kan nog alla som sett henne intyga ;)
Och även om hon är helt fri på röntgen så kan hon bli bli påkörd om ett halvår…
Ni fattar vilka spännande hundpromenader jag har va speciellt när dom svichar fram som två torpeder genom skogen och sicksackar mellan träden redo att bryta ett ben när som MEN roligt har dom det ska gudarna veta MEN jag hade ändå önskad att dom alltid gick i koppel och gärna i en bubbla av skyddsglas så jag visste att det aldrig skulle hända dom något!
I helgen ska vi i alla fall till Göteborg och tävla lag hela helgen 4 lag lopp om dagen bjuds det på himla roligt även om jag känner att en helg hemma hade suttit väldigt bra efter en hysterisk vecka på jobbet men men det är snart helg igen och då ska jag visst också iväg och ha grymme roligt och leva lyx liv men sen sen blir det en lugn helg ;).
Usch, så känner jag också angående Hugos artros. Om jag bara hade kunnat ha honom i en skyddsbubbla och sett till att han aldrig skadade sig någonsin…
Men man får uppskatta de fina år man får med dem! :heart:
Oj vad jag känner igen funderingarna, under Spunks 6-12-månaders-period så ville jag nästan linda in henne i bubbelplast för hon hittade på så mycket knäppheter. Men efter röntgen (hd-fri) så bestämde jag mig för att andas ut och lugna mig en smula ;)
Jag tror också jag kommer lugna ner mig så fort hon är räntgad så blev det med Stimm men då hittar man ju en massa annat att oroa sig för ;)
Veronica och Julia jag förstår er ännu mer era hundar är ju trotts allt ”skadade” inte Ila så mycket men jag fårstår att du är orolig för att det ska hända nåt så kanske skulle jag uppfinna en michelin dräkt till hundar ;)
Michelindräkt låter som en jättebra idé! ;-)
Ja du Sara, du är inte ensam om att tänka och känna sådär! Jag tänker precis likadant! Och ännu värre har det blivit efter Ilas op… Jag är ju till och med livrädd för att köra agility emellanåt, särskilt klätterhinder (det var där hon skadade sig), och det gör ju inte precis situationen bättre att jag är rädd och håller tillbaka – då blir hon bara ännu mer galen och far runt som en virvelvind… Och så måste jag sluta träna ibland bara för att det gått bra så länge, ”tänk så skadar hon sig om vi kör banan en gång till”… Ja, här får hjärnspökena härja fritt emellanåt, men jag försöker hålla dem i styr och under kontroll så gott det går och njuta av hundarna och träningen fullt ut istället…
Ja, gör det Sara! Du skulle säkert blir väldigt rik på det, jag beställer en på direkten! ;)
Hittade hit av en tillfällighet o kända att jag var tvungen att lämna en kommentar när jag läste ditt inlägg :) Jag vet precis hur du känner! Jag har dessutom haft otur med mina hundar så jag känner ofta att jag blir nojjig så fort någon av tjejerna inte beter sig precis som vanligt… Håller tummarna för att dina hundar får vara friska o krya :)