I Söndags flyttade vi äntligen till vårat lilla hus tack vare Cissi och Jerker gick det hela väldigt snabbt och smidigt, mycket är fortfarande kvar att fixa men det är helt klart bovänligt och både jag och hundarna trivs mycket bra det är lugnt och skönt och framförallt tyst och jag har redan fått ett inne lugn i hela kroppen något jag saknat länge.

Men det där lugnet försvann drastiskt i Tisdags morse då jag var ute med hundarna på morgonen lyckades Stimm krocka med en sån rastplats möbel som är sittplats och bord i ett av tyngre trämodell och jäkligt hård.
Jag vet inte riktigt hur det gick till för hundarna sprang inte och busade utan Stimm sprang för sig själv det såg ut som han trodde han var förbi den och satte upp huvudet och det bara small till och han bara skrek och skrek sen tuppade han av men kom snabbt till medvetande igen men fick kraftiga muskel kramper och jag trodde faktiskt att han skulle dö och var nog mer eller mindre hysterisk :(
Under en kvart tjugo minuter kunde han inte stå alls utan trillade bara ihop när jag satte ned honom.
Men sen slutade han skaka och kunde åtminstone hålla balansen och verkade helt okej.
Jag ringde veterinären så fort dom öppnade och fick komma på en gång, där kollade man synen rygg nacke och gav honom morfin.
Men på eftermiddagen blev han riktigt dålig och bara pep och verkade ha jätte ont,
vi åkte då in till veterinären igen och på vägen dit hann jag skrämma upp en massa människor inklusive mig själv.
Det visade sig som tur var att han fortfarande var helt okej skelettmässigt och att han troligen bara reagerat negativt på morfinet så jäkla typiskt stackars lilla Stimm var rätt medtagen resten av kvällen och jag har varit helt sjukt orolig då balansen har varit dålig och han har verkligen sett ledsen ut men han sov mestadels av natten och jag kollade så att han var vid medvetande med jämna mellan rum.
Men idag framåt eftermiddagen ser han mycket bättre ut och har inga problem med balansen och ser lite piggare ut på ögonen.
Han är säkert helt mörbultad och jätte trött men vid gott mod.
Det är faktiskt bland det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv jag vet inte vad jag skulle ta mig till om det hände honom något.
Det värsta är att detta är ju inte första gången han slår sig men han har aldrig gjort sig så här illa lite skrapsår får man räkna med men detta var snäppet värre och inte verkar han lära sig heller men jag kommer ha honom bredvid mig när vi går just på den platsen i fortsättningen.
Tack till alla underbara människor som jag fått prata av mig hos ingen nämnd ingen glömd :heart:

Det känns verkligen som detta dygnet varit evighets långt jag som ska på konferens på Fredag och hundarna skulle vara på pensionat men i sista sekund ställer underbara Julia upp och är här med hundarna i stället det känns helt otroligt bra annars hade jag inte kunnat åka med.