När nån annan håller i snöret!

I mina ögon är Qlura en riktigt bra hund, hon är kanske inte världens modigaste men hennes nyfikenhet gör att hon tar sig förbi alla hinder.
Hon är otroligt öppen med  människor och tar själv kontakt och hon är totalt orädd när det kommer till ljud osv.
Hon går igång på hundmöten ( vilket så klart inte är en bra egenskap men hon gör det mest för att hon vill leka men andra hundar fattar sällan att det är det hon vill )
I Så är hon är med mig när hon är borta är hon tydligen en heeeelt annan hund .

Qlura var nämligen hos hundvakt i helgen då jag roade mig kungligt i Jönköping,
Hon var hos en jobbarkompis till mig som hon verkligen gillar men aldrig varit hos innan.
Qlura hade varit super snäll med FEG inte sagt ett ord när hon mötte hundar utan bara gått bakom hundvakten, Hon hade inte velat hälsa på folk förutom vissa utvalda men så klart glad i den hon bodde hos men hon hade heller  knappt gått med svansen upp under helgen och kissat minimalt lite.
Asså jag trodde inte mina öron när jag fick höra det min tokiga levnadsglada hund blev som förbytt vilket är otroligt intressant, Jag påverkar henne tydligen så mycket mer än vad jag nånsin kunnat tro.
Det är verkligen häftigt ( och kanske lite skrämmande) vilken inverkan ägaren har på sin hund. Jag upplever Pumi som en av dom mest känsliga och påverkningsbara raserna när det kommer till den biten, vem som håller i snöret har så stor del i hur den där krulliga söta hunden blir och hur den reagerar på olika saker och Miss Q verkar vara precis likadan.
Hur som är jag tacksam över att hon skötte sig så bra att hon inte gapade på andra hundar det hade nog varit jobbigare, Ska även bli spännande att se hur hon är nästa gång hon kommer dit eller när hon lämnas bort nästa gång hon har inte vart i från mig en gång utan Stimm tror jag det är och då var hon hos sin polare Nissa.

Andas in och ta nya tag!

I helgen har vi varit och tävlat igen, det var dubbla ag klasser både Lördag och Söndag i Osby och Bjuv.

I Osby gjorde vi två så himla fina lopp som kändes otroligt bra, tyvärr körde hon RC på vippen och jag tog om den och i andra loppet tryckte jag henne utom hindret efter balansen det vet jag att vi har svårt för eller snarare jag har svårt att få till det som på träning.

På Söndagen var det mest galet tror vi var lika trötta i huvet båda två, och hon hoppade balansen i båda loppen

I det först var det helt mitt fel som inte alls höll mig till planen men i det andra var de bara kaos och hon hoppade högt! Med facit i hand skulle jag inte åkt till Bjuv men det är lätt att vara efterklok.

Nu är det bara att ta nya tag med balans träningen, det dröjer innan vi ska tävla igen, Jag hade så gärna haft den där sista ag pinnen men det får ta den tid det tar.

Idag fick jag i alla fall fram samma beteende som i Söndags och kunde träna mer på det vilket kändes bra,

Är ju rätt frustrerande när allt funkar ¨på träning men inte på tävling inte lätt att veta vad man ska träna då.

Det är fasiken inte lätt att acceptera att det inte vill sig i agility klasserna men jag försöker, jag vet inte varför jag har så bråttom förhoppningsvis ska vi ju tävla hur många år som helst till!

Med och utan snurr!

I veckan byggde vi denna kombinationen från agilityflow.
Jag har alltid tyckt att förardans på planen verkar ganska menlöst och bara energikrävande och svårt, jag förstår det helt i skarpa svängar men inte på ”en nästan rak linje”
Tills denna träningen då… när det visade sig hur otroligt fint Qlura tog linjen efter min lilla snurr på hinder nr 4. Som tur va fick jag det på film  så om ( när ) ni ser mig snurra runt som en toka innan vad som ser ut som en rak linje förstår varför  ;)