Just nu

Det är onekligen svårt att förstå att den lilla kelpien (som numera går under namnet Nim) aldrig ska åka hem utan att hennes hem nu är med oss :-D
Det är också en märklig känsla att ha två hundar igen och att ha en ”stor” hund för nu mera börjar hon kännas som modell större hund även fast hon fortfarande är en lättviktare har hon både växt på höjden och bredden.
Nu har hon börjat växa i dom flesta selarna här hemma och den fina Trixie selen sitter riktigt bra på henne. Även om det finns många selar här hemma är jag sugen på denna Hurtta selen till henne tror hon skulle vara super fin i Kantarell eller kanske Körsbär.
I övrigt har jag fullt upp med den kommande flytten men lite träning försöker vi hinna med.
Qlura försöker lära sig att hoppa oxrar och ta hinder själv även när hon egentligen är på fel energi nivå.
Nim tränar grunder och har gjort stora framsteg när det gäller lek och bakdelskontroll och på att erbjuda beteenden vilket är riktigt roligt.
Hon blir bättre på att klara störningar och kan nu leka fint trotts andra hindar som tränar, hon är himla kul och det är verkligen sjukt roligt att komma igång med lite mer lydnadsträning igen :)
Dom har i alla fall väldigt roligt ihop leker myser och är allmänt glada i varandra.

Intensiv Påskhelg

I Påsk tävlade vi på Gåsahoppet Fredag och Lördag,
Jag hade anmält Qlura till alla tre loppen båda dagarna men valde att bara starta henne i två av dom båda dagarna, då det blev väldigt mycket för oss båda på tävlingsplatsen, där beter hon sig som hon har Koprolali och bra måste skrika fula saker så fort hon ser nåt.
Vi gjorde flera bra delar och lyckades hålla ihop ganska så bra i tre av loppen dom loppen där jag inte blev stressad när det blev fel, det är svårt att behålla lugnet men jag jobbar på det.
Egentligen är det helt otroligt att hon kan fokusera så i loppen med tanke på hur hon är när jag värmer upp,
Men detta var första tävlingen för året så jag hoppas hon lugnar sig lite när vi kommer igång och tävlar med mindre mellanrum.
Det är i alla fall en fröjd att springa med henne när vi lyckas vara på samma planet :)

Jag hade sån tur att Niels var på plats på Gåsahoppet och kunde ta en titt på den bruna ( som antingen ska heta Nim eller Mim)  Han hittade snabbt en muskel som behövde behandlas och när det var gjort såg hon inte alls så ojämnt musklad ut längre och har haft betydligt mycket lättare för att röra på sina bakben i övrigt tyckte han att hon var mycket fin :)

 

Resten av helgen började vi flytta saker till nya huset, galet spännande och jag ser fram emot när allt är på plats.
Hundarna har varit fantastiskt duktiga och bara funnit sig i allt stök, och blev alldeles överlyckliga när dom fick springa i den nya stora trädgården.Det känns bra att ha två hundar igen och se vilken enorm glädje dom har av varandra, sen är ju den bruna 7 månader och unghund med allt vad det innebär.

 

Som det blev

Ibland blir det inte alltid som man tänkte, Den planerade valpen som jag funderat på så länge försvann i skuggan av ett yrväder,
En obstinat tonåring som inte bara är en brun kelpie ( inget ont om rasen men jag trodde nog inte jag skulle ha en i mitt egna hus) den är självständig, den jagar, den äter precis allt den saknar en stor del av tarmen och den har underbettet deluxe.
Men den är också världens goaste den har gjort stora ( i hennes mått mätta) framsteg, den är stabil och orädd, väldigt glad och passar så himla bra in hos oss.

Vad det blir av henne får framtiden utvisa, prio är att jobba upp kontakten hitta belöningar som hon älskar och att hon ska kunna vara lös,sen ska det byggas muskler på rätt ställen så är det nån fysioterapeut i närheten av Hässleholm som vill ha en utmaning hör av dig för vi kan behöva lite hjälp på vägen.
Jag går annars till Sophie på Häst och Hälsa men hade behövt nån på närmre håll också.
Det kommer nog inte bli plätt lätt men det är något med denna chokladpralin som verkligen tilltalar mig så jag ska göra mitt bästa för att vi ska få ett bra liv tillsammans.

Är det nån som bytt namn på en äldre hund förfesten får ni gärna berätta hur det gick, Yra är fint men jag har jätte svårt för att säga det och funderar på om det skulle vara värt att byta namn förhoppningsvis ska jag ju ändå säga det många år framöver.