I mina ögon är Qlura en riktigt bra hund, hon är kanske inte världens modigaste men hennes nyfikenhet gör att hon tar sig förbi alla hinder.
Hon är otroligt öppen med människor och tar själv kontakt och hon är totalt orädd när det kommer till ljud osv.
Hon går igång på hundmöten ( vilket så klart inte är en bra egenskap men hon gör det mest för att hon vill leka men andra hundar fattar sällan att det är det hon vill )
I Så är hon är med mig när hon är borta är hon tydligen en heeeelt annan hund .
Qlura var nämligen hos hundvakt i helgen då jag roade mig kungligt i Jönköping,
Hon var hos en jobbarkompis till mig som hon verkligen gillar men aldrig varit hos innan.
Qlura hade varit super snäll med FEG inte sagt ett ord när hon mötte hundar utan bara gått bakom hundvakten, Hon hade inte velat hälsa på folk förutom vissa utvalda men så klart glad i den hon bodde hos men hon hade heller knappt gått med svansen upp under helgen och kissat minimalt lite.
Asså jag trodde inte mina öron när jag fick höra det min tokiga levnadsglada hund blev som förbytt vilket är otroligt intressant, Jag påverkar henne tydligen så mycket mer än vad jag nånsin kunnat tro.
Det är verkligen häftigt ( och kanske lite skrämmande) vilken inverkan ägaren har på sin hund. Jag upplever Pumi som en av dom mest känsliga och påverkningsbara raserna när det kommer till den biten, vem som håller i snöret har så stor del i hur den där krulliga söta hunden blir och hur den reagerar på olika saker och Miss Q verkar vara precis likadan.
Hur som är jag tacksam över att hon skötte sig så bra att hon inte gapade på andra hundar det hade nog varit jobbigare, Ska även bli spännande att se hur hon är nästa gång hon kommer dit eller när hon lämnas bort nästa gång hon har inte vart i från mig en gång utan Stimm tror jag det är och då var hon hos sin polare Nissa.
Lilla Qlura då – men jag är inte förvånad. Jag känner igen det där. När vi är hundvakt åt andras hundar blir de väldigt timida och snälla. Åtminstone om de bara stannar en vecka, sedan kommer deras riktiga jag fram. Har varit med om det även när vi lämnat bort våra monster – att de är så exemplariska och inte lika ”modiga” som vanligt. Det påminner lite om barn. När de är borta håller de en lägre profil än när de är hemma då alla inre känslor visas. Det här tycker ju jag som socialpsykolog är så intressant hur hundarna förändras beroende på var de är, vem som håller i snöret, vilka hundar som är med etc etc. Det är väl därför jag inte tror att MH egentligen visar något mer än hur hunden reagerar just den gången på den platsen med den ägaren, just de figuranterna och just de hundarna på plats. Jag förespråkar fortfarande MH men man ska inte tror att det enbart handlar om genetik.
Ja väldigt intressant det där att nånga hundar verkar bli annorlunda ihop med andra personer, dock inte alla Impe är alltid sig själv tillexempel :-P
Sen håller jag inte rikigt med Christina här ovan då jag nog tycker att även dessa bitar på ett sätt syns på MH. Genom hur hunden hanterar kontakt, hälsning och hantering kan man ofta (fast såklart inte alltid) gissa hur hunden kommer att hantera andra människor även i vardagen :-)