Är verkligen inte lätt, hur kommer det sig  att det är så lätt att fokusera på det som är sämre? Det kan ju egentligen kvitta bara man lär sig att inte göra det. En agilitybana innehåller väldigt många fler hinderpassager än en balans right? Om den lilla bebis hunden då gör allt annat otroligt bra varför fokuserar man då bara på den sämre balansen? Som inte var helt katastrof det var en väldigt svår balans tunnelsekvens. Tröttsamt så tröttsamt och jag önskar jag kunde finna bot på denna klankanerpådigsjälv så ingentrorattdutrorattduärnågot neggo spiralen som jag hamnar i. Qlura är as duktig hon är bra grundtränad men nej hon är inte fel fri men hon har mindre fel än matten i alla fall.
Men ja hon beter sig inte riktigt som en ängel mellan loppen men jag envisas med att ha henne ute och bli irriterad på henne vilket också är så korkat.

Vi ska tävla första gången på Lördag och det ska bli så jävla roligt, jag är inte nervös bara så där jätte pirrande glad jag vet att hon inte kommer sätta balansen och har en plan för det och det känns okej hon kommer behöva ett par tävlingar att springa in sig på, bara att det ska springa hundar på banan bredvid kan ju bli ett projekt i sig.
Samtidigt känns det inte alls kul att tävla men det kan den som känner sig nyfiken på läsa om i det lösenordsskyddade inlägget.

Liten film från träningen idag.