Jag får jätte ofta  frågan om likheter mellan Pumi och Mudi.  jag har skrivit om det innan men när frågan kom igen här om dagen insåg jag att det kanske är det dags igen?
Problemet är att mina hundar är mina hundar så som jag format dom. Givetvis har dom rastypiska drag men det beror ju på så mycket annat.

Jag har träffat många många Pumi från olika linjer under mina år som Pumi ägare men har faktiskt inget grepp om dom längre känns det som,Då det skiljer väldigt mycket på en Pumi och en Pumi. Många uppfödare avlar efter efterfrågan dvs en lättare hund som är med på allt men som inte kräver timmar av aktivitet varje dag.
Jag upplever Stimm som långt ifrån den ”rastypiska” Pumin, Han är sansad inte det minsta hysterisk, han tränar när vi tränar och sover när vi inte gör det och har alltid varit sån men hans valpar är långt ifrån att vara lik honom.

Många Pumi har så mycket energi men har svårt att använda det till nåt vettigt dom älskar att träna så länge det är på deras villkor och att kräva och sätta press på dom är många gånger väldigt svårt, Men hittar man rätt knappar är dom helt fantastiska att träna, Men dom där knapparna kan dock vara väldigt svåra att hitta.
I en diskussion med andra som tränar och tävlar med Pumi var vi rätt ense om att många av dom är väldigt hysteriska och det är inte detsamma som att ha massa motivation.
Jag har svårt att jämföra Pumin med en annan ras som folk känner till mer, dom är Pumi helt enkelt en underbar och tålamodskrävande hund som ger dig allt om du behandlar den med respekt och tydliga riktlinjer (som alla andra hundar kanske..)
Personligen gillar jag hysteriska och intensiva hundar men det passar inte alla dom Pumi jag gillar alldra bäst i träning är dom som är allra värst i vardagen (ta det med en nypa salt men ja lite så är det) Jag har träffat flera som ängsliga ljudkänsliga har svårt för att släppa det dom blivit rädda för och som är  svårmotiverade och extremt känsliga för förändringar i vardagen.
Dom mår helt klart bäst av rutiner.

Mudin ja det finns inga likheter förutom att dom kommer från Ungern och har lätt till skall, men lätt till skall har dom av olika anledningar verkar det som.
Mudin  i alla fall min upplever jag som en blandning mellan Malle och Border Collie och så en släng flatte, Hon är fjäskig och känslig  samtidigt som hon är stentuff  hon har en enorm vilja att vara mig till lags och träning och aktivering ja det lever hon för och får hon inte det kan hon jämföras med ett monster.
Otroligt lätt att leda sa dom om henne när hon var liten och ja verkligen det stämmer men ibland är hon som en sten och har en vilja av stål.

Andra vill hellre ”jämföra” dom med en blandning mellan Malle och Kelpie ( plus lite terrier) och så kan det säkert vara för precis som med Pumin skiljer det sig en hel del beroende fån vilka linjer du väljer och mycket vad du gör med dom som valpar och hur dom är uppfödda och vilka föräldrar dom har.
Mudin behöver massa social träning den behöver veta hur den ska bete sig i olika situationer och den kommer kräva att du talar om det , Gör du inte det blir dom lite som riktiga svin som gör utfall bits skäller och äter upp ditt hus eller så gör dom tvärt om går in i sig själva och gör ingenting.

Jag har inte ens i närheten lyckats träffa och sett lika många Mudi träna som jag sett Pumi och i Sverige extremt få faktiskt,
Däremot har jag sett många i Ungern som jag gillar balanserade mellan arbete och vila och när dom arbetar är dom intensiva och helt galna och ja jag älskar det så länge det är hanterbart,
Dom få jag träffat har heller inga tendenser till att ge upp när det tar emot utan har ett jävlar anamma,
Men det är inte allt jag sett det finns gott om extremt rädda nervösa gapiga Mudi som bara skäller i stället för att jobba, som biter för att dom inte vill ha kontakt och som vill döda andra hundar ( i alla fall vad dom gör sken av) och många som har lätt till stress och för att slå över i frustration  saken är dock med Mudin att det nog kan bli hur som om man inte styr upp dom tror inte det finns några gränser för vad dom då hittar på och nej dom har ingen självbevarelsedrift.

Min egna Mudi är den tysta varianten jo visst skäller hon när vi tränar agility men väldig sällan i vardagen, däremot har hon mycket vakt och vill gärna hålla andra hundar på avstånd  och detta genom att morra vilket är väldigt vanligt bland Mudi, men sen är hon ändå otroligt snäll med andra hundar när hon väl lärt känna dom, Hon är en riktig bitch och tycker allt är hennes och kan vara otrevlig när hon talar om det men med uppstyrning är det inga problem men utan uppstyrning hade jag inte velat ha henne inomhus.

Jag älskar både Pumi och Mudi deras personligheter och brister problemet är att jag inte ser deras problem som just problem utan mer som en del av dom bara något man måste gillar för att vilja leva med dom 24 timmar om dygnet,  dom båda har beteenden som jag tror många skakar på huvudet åt men som jag inte ens ser!
Även om träning och tävling är en stor del för många så är det ändå i vardagen man tillbringar absolut mest tid med sin hund.
Viktigt är att träffa inte bara föräldrar djuren utan så många syskon som man bara kan inte bara titta på tävlingsresultat det är helt oviktigt om hunden är ohanterbar i vardagen för vad spelar det för roll om hunden springer snabbt på banan om den inte vågar gå ut när det åskar eller bita den som står för nära när du går i mål?
Och att träna lydnad och bruks med en hund som är rädd för folk andra hundar och har svårt för nya miljöer är minst sagt tålamodskrävande och så mycket tid som man får lägga på det hade man kunnat göra roligare saker på.
Det finns inom båda raserna uppfödare som avlar mer för utställning andra mer för arbetsegenskaper (även om jag tycker Pumi aveln går mer åt sällskaps avel), att avelsdjuren är röntgade fram och bak samt patella och ögonlysta är att föredra tycker jag, MH är inte alls fel jag ser det dock lika positivt om man haft möjlighet att träffa föräldrarna och sett dom träna hur dom leker om det går att belöna dom och givetvis även i vardagen men det är inte alltid så lätt det vet jag också, och då är MH verkligen att föredra.

Samma gäller storleken det är inte det viktigaste  självklart om du vill hålla på med agility är det en fördel om man får en medium eller en stor large men det finns en rasstandard och den ska man hålla och raserna får inte styras av storleks avel färg avel eller skönhets avel över huvudtaget för då går det åt skogen och båda dessa raserna kan man göra så mycket mer med än bara agility BRA Pumisar på lydnads planen är bland det coolaste som finna att titta på!

Slutligen skulle jag vilja säga att om du väljer en av dessa raserna för att du inte hinner med allt en Border Collie kräver, tänk om för även om dessa inte kräver får vallning kräver den en hel del  annat när det gäller vardagslydnad där ligger Pumin i lä och det är kanske därför många gamla Pumi ägare väljer Mudi för att komma tillbaka till dom grymma egenskaperna som finns.

Denna artikeln är en av mina favoriter och ja det stämmer fortfarande in på en del Pumi också http://polonabonac.com/?p=3338

Jag vet inte om detta gav er så mycket ni som väljer mellan Pumi och Mudi, man kan sammanfatta det så här…. träffa många individer, bilda dig en uppfattning lyssna på hjärnan men mest på magkänslan, välj en uppfödare som du känner att du får förtroende för, prata med andra som har hund från samma kennel med det kommer man långt :)