Eftersom vi anmält till Norweigen Open fick det blir en ny gul/blå sele rätt snygg om jag får säga det själv.

Qlura har verkligen lärt mig hur mycket som helst inte bara när det gäller hundträning utan även i vardagen.
Hon är ju ganska så intensiv och för dom som tycker hon är galen ( men på ett bara jag är glad sätt)  kan jag tala om att det finns ännu en växel där i om man skulle känna att man orkar med det.
Den växeln innebär dock att hon är tokspeedad hoppar och biter en i kläderna och snurrar hysteriskt, plockar hela tiden på uppmärksamhet.
Jag vill verkligen inte ha den växeln i vardagen och inte i träningen heller ( kanske vill jag ha den i träningen senare men inte nu!)  vilket inneburit att jag fått jobba mycket med att hålla mig själv lugn,
För det enda som behövs för att hon ska gå i spinn är en matte som är i samma mode, och saken är att vi är alldeles för lika just där minimal koncentrationsförmåga och störningskänsliga gånger 200 och lite för impulsiva.
Men det är kanske därför vi passar så bra ihop, vi reagerar lika snabbt liksom!
Så när jag går i min lilla bubbla på tävling och försöker hålla fokus kan jag nog uppfattas som ganska otrevlig, men det handlar bara om att släpper jag fokus för en mikrosekund tar det mig lång tid att få tillbaka henne i vår bubbla igen, jag pratar gärna med folk men helst inte innan start.
Att sen springa med henne och samtidigt hålla sig lugn och fokuserad är verkligen inte lätt med även det går framåt.

Det har funkat ganska så bra senaste tävlingarna hon håller sig relativt lugn innan start när jag sen tar av selen snurrar hon sina 10 varv och sen kan vi starta. Att hon dessutom kunnat kampa i sitt koppel precis innan start i stället för att skälla känns mycket bra :)
Alla väljer själva hur dom vill hantera sina hundar vissa vill ha dom tokspeedade hela tiden men jag nöjer mig med speedad.
Lite därför jag inte heller leker med henne inne, hon får gärna leka med sig själv och sina leksaker. När jag hade fler hundar fick dom inte heller leka inne, (och med leka menar jag då tok rusa unt i huset.) för leker gör man ute.
Detta har lett till att den lilla Karamellen är en himla trevlig hund att ha i vardagen och på jobbet hon har lätt för att koppla av när ingen aktivitets bjuds. ( okej inte precis bredvid en agilitybana men där har vi i alla fall kommit så pass långt att hon kan gå fot :) )

Men ja man får vad man förtjänar, jag bestämde direkt att hon inte skulle bli en hund som blev passiv när hon tycker saker är svåra och där har jag lyckats kan man säga ;)