Alla har vi olika sätt att bearbeta sorg på och just nu vet jag inte hur jag reagerar just nu kanske bryter jag ihop när jag förstår..

Men sen Stimm fick somna in har jag känt ett lugn i hela kroppen, oron är borta och lika så sorgen på ett sätt,

men på ett annat inte.
Men jag tror inte jag förstått att han aldrig kommer tillbaka att jag aldrig kommer få krama honom igen att han aldrig kommer trösta mig när jag är ledsen att jag aldrig kommer få se in i dom underbara pepparkaksögonen igen.

Men jag har sörjt så länge, jag har varit arg, ledsen och frustrerad, önskats  och hoppats på mirakel  så länge att när jag väl förstod att det var dags blev jag bara lugn
Jag vet att han mår bättre där han är nu och det är det enda jag önskat hur dåligt det än får mig att må och jag vet att han aldrig kommer lämna min sida.

Alltid älskar aldrig glömd :heart: