Dålig uppladdning

Bara 1 vecka kvar till Kalmar och uppladdningen är allt annat än planerat kan man säga,
Inte nog med att Stimm lämnade oss <3 Jag fick nämligen dra ut en tand lite hastigt förra Torsdagen .
Det läkte snabbt och enkelt om man bortser från detaljen at det läkte runt käkbenet i stället för över vilket gör att det skaver sönder min tunga :O
Så i Måndags fick jag snällt gå till tandläkaren igen för att klippa upp tandköttet och slipa benet.
Och det gör fortfarande svin ont benet skaver fortfarande på tungan och jag kan inte tugga och att prata är svårt så en massa agility träning är det inte tal om, men vi gör andra kul saker och aktiverar oss på promenaderna.
Jag ska göra ett försök att träna lite idag efter jobbet och hoppas den lilla Karamellen kan bli av med lite energi då.

Med hjärtat i munnen

Idag kom hon springandes med hjärtat i munnen bara så där liksom :heart:

Vi har det bra Qlura och jag lite för bra för att det egentligen ska kännas okej,
Det är så hemskt för hon är ju här bara för att alla dom andra inte är det, En mycket korkad tanke jag vet men ändå oundviklig.
Jag har haft fler hundar som fått sluta sina dagar alldeles för tidigt och nu väger knappt det bra upp det tråkiga längre
Jag skulle kunna ge allt jag har för att Qlura ska vara frisk i minst 10 år till, alla kommentarer om att nu vänder det gör mig bara förbannad, för det är sagt så många gånger tidigare.
Orättvist är bara förnamnet men jag är oerhört tacksam för den lilla super stjärnan som ligger här bredvid mig i soffan.

Summan är att jag måste lära mig att uppskatta det jag har trotts att jag förlorat det jag hade

Hur man sörjer

Alla har vi olika sätt att bearbeta sorg på och just nu vet jag inte hur jag reagerar just nu kanske bryter jag ihop när jag förstår..
Men sen Stimm fick somna in har jag känt ett lugn i hela kroppen, oron är borta och lika så sorgen på ett sätt,
men på ett annat inte.
Men jag tror inte jag förstått att han aldrig kommer tillbaka att jag aldrig kommer få krama honom igen att han aldrig kommer trösta mig när jag är ledsen att jag aldrig kommer få se in i dom underbara pepparkaksögonen igen.

Men jag har sörjt så länge, jag har varit arg, ledsen och frustrerad, önskats  och hoppats på mirakel  så länge att när jag väl förstod att det var dags blev jag bara lugn
Jag vet att han mår bättre där han är nu och det är det enda jag önskat hur dåligt det än får mig att må och jag vet att han aldrig kommer lämna min sida.
Alltid älskar aldrig glömd :heart: