Jag tror verkligen inte det är mängden träning som gör det utan hur man tränar.
Jag hade älskat att träna varje dag om jag hade möjlighet till det men jag vill så gärna hinna gå långa promenader också och det är svårt att hinna båda.
Men det är skit samma för det som inte funkar (för oss i alla fall) Är att träna ap långa pass en eller två gånger i veckan för att det är enda gången man hinner träna för det går fet bort!
Och ändå gör jag det jag kanske glömmer att lägga en bra grund för slalom och förväntar mig att hon ska kunna självständig slalom första gången ute fast att vi tränat det på tok för lite på det.
Sen är jag bra på att stoppar in det i en övning där det dessutom är en jätte sned uppfart till balansen hon får sämre fart och svårt att träffa då det dessutom inte är nån tunnel efter….
En normal människa hade då gjort det lättare för henne med balansen och sen bara tokbelönat och slutat när det blev bra.
Men den mindre normala och rätt korkade människan vill träna lite till och kanske testa bara en gång till med svår ingång och svår slalom vilket resulterar i dåligt.
Att ha en hund som bara vill och vill är svårt, som är stenhård samtidigt som den är jätte mjuk hon blir så mycket tröttare än vad hon visar och hon tar åt sig så mycket mer när det blir fel än vad jag tror.
Balansgången är inte alltid så lätt men det var länge sen jag kände mig så här kass som tränare jag kunde bara se det som inte var tillräckligt bra det som hon gjorde kanon blev bara bra på nåt sätt.
Är det kanske bara jag som har såna här tankar när jag tränar bara jag som har såna här skit pass som bara är skit för att man själv inte är bra, Hunden den stackaren har ju varken valt att bo här eller att bli agilityhund och kanske hellre ville käka en pinne i kväll än att försöka fatta vad matten vill?
Jag älskar RC träningen men just nu går det inte som jag vill och det bli inte bättre av galet långa pass 1-2 gånger i veckan , nä nu får det bli bättre struktur och planering!