Julen

Vi är nu hemkomna efter en helt fantastisk vecka hemma med familjen,
Julen har varit helt perfekt på alla sätt och vis till och med vädret blev bra kallt men sol nästan hela veckan.
Alla syskonbarnen har växt otroligt mycket och dom var alla så duktiga med hundarna på julafton.
Jag trodde 6 barn skulle bli mycket för hundarna men inte då dom var så snälla och lugna.
Vi har bott hemma hos min lillasyster och hennes sambo dom har även Cornelia 6 månader en riktig solstråle (för det mesta ) och hundarna har tyckt det har varit rätt så spännande men jösses alltså vilket liv fulltupp dygnet runt kan man säga.
Båda hundarna har fått ett träningspass av systersonen Jack 5 år och dom alla tre tyckte nog det var rätt så roligt mina hundar är egentligen inte alls vana vid barn eller att det kommer och går folk hela tiden men dom har anpassat sig otroligt bra.
Tiden har dock gått alldeles för fort och det känns verkligen inte som att jag varit hemma i över en veck och det var riktigt tufft att åka hem igen, men nu jäklar hoppas jag att vi alla ska bli bättre på att ses!
Tyvärr  fick Stimm ett krampanfall i Lördags när vi skulle gå på morgonpromenad, han hade varit lite trött dagen innan och jag trodde först bara han fick köldkramp men så var det tyvärr inte, det går ju över men det är lika hemskt varje gång.
Nu är han dock som vanligt igen sov en hel del resten av den dagen bara nu hoppas jag det dröjer länge länge tills det är dags igen.


Suddig men ack så charmigt <3

 

 

Föll för Qlura trycket….

För lång tid utan nån agilityträning verkar det som och  nu står jag inte ut med min helt förbytta Mudi så i kväll blev det träning  …
Det är inte så att hon biter sönder saker eller är jobbig på det sättet Nej nej istället skäller hon på alla hundar hon ser vaktar konstant på jobbet och verkar lite deprimerad… Så klart måste man  skaffa sig en uppgift om inte matten ser till att man får en.
Allmänt jätte konstig är hon just nu och så här kan vi ju inte ha det hela julen utan får se till att Karamellen får göra slut på lite energi innan vi åker hem till familjen i morgon,
Eller energi men huvudet behöver få jobba lite och inget annat än just agilityträning verkar vara tillräckligt för karamellen.
Om hon var glad? JAAAAA om jag var glad JAAAA att träna agility med henne är verkligen uppiggande och beroendeframkallande agilityträning har aldrig någonsin varit så roligt.
Nej vi var inte riktigt där vi slutade kontakten mellan oss var så där men det var mest för att det kockade över hosa Qlura av lycka.
Hon gjorde i alla fall superfina RC med skarpare sväng efteråt jag fortsätter på min plan med att bara flytta hindren mer och mer åt sidorna och det verkar fungera väldigt bra på henne.
Imorgon åker vi till familjen och firar Jul och då blir det inte mycket träning men en massa annan aktivitet men ja jag längtar redan tills vi är igång på riktigt.

Jag ska försöka hålla mig långt ifrån datorn under jul så jag passar på att redan nu önska er en riktigt God Jul & Gott Nytt år även om jag nästan är helt säker på att jag kommer blogga i mellandagarna :)

 

Topp 100 :D :D

Okej jag fattar det är verkligen inget att skryta om en 99 plats på Årets agilityhund lista OM det inte vore så att super hunden inte tävlat sedan 1 juni då är det  inte alls dåligt så det så!
Till saken hör också att han bara saknar 2 hopp pinnar till att vara kvalad till SM 2015 min lilla super Pumi :heart:
Nu tänker ni säkert men varför tävlar hon inte då? Han ser ju så himla pigg ut??
Och japp det är han, han är super pigg och glad helt galen faktiskt ,
Men det beror ju på att han mest går (läs springer) långa promenader och tränar konster för att få godis helt på egen begäran, han får även träna lite agility när han själv vill på låga höjder inget A hinder och minimalt med slalom och det gör att han mår alldeles strålande!!!
Och det är värt så himla mycket mer än ett SM till även om det känns fruktansvärt tråkigt och ledsamt men helldre att han tuffar på i flera år till än att knäna pajjar helt när jag sätter igång honom i mer träning.
För det är vad som händer när vi tränar för mycket då blir han helt annorlunda han går bakom mig på promenaderna leker inte och sover för sig själv, Och så vill vi så klart inte ha det .
Nej att få se honom som nu är underbart på alla sätt och så som han mår idag känns det som vi har många fina år kvar tillsammans  =)