Det är nästan larvigt hur glad man kan bli av hundträning trotts blåst kyla och smutts är det så larvigt roligt liksom!
Att se hur Qlura utvecklats i slalom precis så som jag vill gör mig glad i hela kroppen.
Jag vill verkligen att hon ska ha ett självständigt och säkert slalom där jag inte ska behöva vara med och peta något som jag missat i träningen med Stimm. (Eller nu ljög jag kanske för jag är nästan alltid där och petar fast jag kanske inte behöver egentligen men han vill ju hemskt gärna ha mig nära och då blir det lätt så.)
Faktum är att den lilla redan idag har ett mer självständigt slalom än Stimm visserligen med bågar där jag idag plockade bort två av dom men ändå .Stimm har visst också självständigt slalom men är betydligt mycket snabbare om jag är bredvid medan Qlura håller samma fina tempo oavsett vart jag är och hon har inga problem med knepiga ingångar eller bakombyten än så länge.
Det gör mig glad att jag liksom hållit mig till planen med henne och att hon är helt perfekt på typ alla sätt, Det tog rätt så lång tid efter att Hajja lämnade oss tills allt kändes okej både med att tycka Qlura är bäst i hela världen och mellan dessa två specialare men nu kompletterar varandra så himla bra Piff & Puff Pumin & Mudin och jag har lärt mig att vara glad för det jag har kvar <3
Vi hade med den nya fina bollen som Cissi snällt levererade sist hon var här.
Att jag inte tänkt på dom innan så mycket mer praktiskt när det är skitigt ute bara att tvätta av och den är ju oroligt greppvänlig och tillräckligt stor för att mina händer inte ska förväxlas med leksak. Qlura älskar den och det visade sig att även Pumin tyckte den var helt okej att leka med kanske mest för att syrran inte skulle få ha den men ändå ;)
