Rätt så ofta måste jag nypa mig i armen för att se om allt är på riktig..
Det är ju så märkligt för Qlura hon är fantastiskt hon är så galet rolig att träna med och att dela vardagen med alltid glad alltid positiv och ja jag måste nypa mig i armen för att förstå att hon är på riktigt : )
Sen måste jag nypa mig i armen inse att det känns att det är på riktigt att världens finaste Pumi prins inte får tävla i helgen inte heller nästa inte nästa och troligen aldrig mer.
6,5 år och pensionär det är verkligen inte rättvist inte ens halvvägs in i livet och har svårt att hänga med på våra längre promenader, Det är galet och rätt så overkligt .
Hur kan det ens bli så hur kan man ha sån sjuk otur med sina hundar ? Det funderar jag på nästan hela tiden dygnet runt jag måste ju vara lite knäpp som fortsätter med detta eftersom det uppenbarligen inte är min grej…
Men så tittar jag på det där lilla lyckopillret och förstår varför. Ja det gör jag verkligen men nu måste det vara slut på tråkigheter det bara måste det!

Vi har hunnit med ett träningspass på förmiddagen och det var kanske det som fick mig att nya mig i armen en gång extra då den lilla Karamellen gjorde fin fina balanser. Jag har bytt taktik och kör nu running träningen med hjälp av Manners Mindern och det går så mycket bättre hon förstår vad vi håller på med och vad jag vill. Att kasta bollen alltid även när det blir fel blev alldeles för förvirrande för henne hon älskar sin boll och det blev alltid belöning för henne. Hennes spring teckning var mycket bättre men jag tror den kommer tillbaka hon öka för varje pass mot manners mindern så det känns himla bra och jag har fått tillbaka hoppet om grymt snygga RC i framtiden!