Syskon träff, Guld agility och så en liten film

Som jag är glad att jag pallrade mig iväg till Kalmar!! Det har verkligen varit några rikligt trevliga dagar på alla sätt och vis tanken var inte riktigt att stanna alla dagarna men jag kunde helt enkelt inte slita mig ifrån alla dessa underbara agility människor.
Jag tycker inte jag gjort annat än att mingla runt och pratat med folk och ändå visade det sig att jag missat hur många som helst, lite nackdelen med så stort område ; )
Finalerna var ruskigt spännande  och banorna har sett så himla roliga ut och jag hade kunnat ge allt jag äger och har för att vi hade kunnat få tävla med bästa Pumi prinsen.
Men nu lever jag i stället på hoppet att denna grymma tävling kommer gå igen nästa år att Qlura får vara med i stället : )

Qluras syster Kaija var på plats och det var så kul att se henne speciellt med tanke på att jag höll på att byta Qlura mot henne ; )
Och  dom var faktiskt lika den valpbeskrivningen som gjordes när dom var små.
Utseende mässigt är dom inte så lika Kaija var mycket tunnare och hade ett helt annat huvud otroligt söt och jag är helt säker på att nästa Mudi kommer vara svart!
Det var kul att se dom leka dom såg ut som två rabies smittade hyenor och jag trodde nästan dom skulle slåss, men inte då dom lekte helt enkelt så med hela garnityret framme och skällde så saliven stänkte rätt coolt det där för lika raser leker verkligen bäst!!

Stimm har ätit medicin en vecka nu och är trött verkligen jätte trött men det tar nog ett tag att vänja sig vid medicinen han är så cool och tur är det han gillar liksom att ligga och sova vid agilitybanan och stressar verkligen inte upp sig i onödan vilket känns himla skönt!
På vägen hem från Kalmar stannade vi även till hos bästa Cissi och Jerker jag fick fantastiskt god middag och båda hundarna fick massage.
Ingen kan vara gladare än jag över att Cissi börjat jobba lite igen : )

Qlura blev för övrigt 11 månader igår och var allt annat än rolig under dagarna i Kalmar.
Hon morrar på andra hundar för att hon inte vill beblanda sig och är osäker och hon skäller så fort hon inte får uppmärksamhet jag blir galen och det hjälper inte att jag blir arg på henne  för bara hon får uppmärksamhet är hon nöjd.
Men jag fixar liksom inte att låta henne gå runt och morra på alla hundar och gapa så fort hon tycker det är trist jag blir liksom galen men nu har jag en plan och hoppas jag ska kunna hålla mig till den!
Men det är väl tur karamellungen har lite dåliga sidor också ; )
Hon har också börjat lite mer med gungan nu och innan vi åkte till Kalmar såg det ut så här tror faktiskt det kan bli riktigt bra med den där gungan planen är lika fin som Stimms bara lite snabbare!