Det blir aldrig som man tänkt!

I måndags var jag och Stimm till veterinären först för att koll upp hans blodvärden inför behandling av epilepsin men även för att se varför han fortfarande är halt på sitt vänstra bak ben till och från han har varit det sen han drog av klon förra sommaren men inte så han haft ont utan han har blivit akut halt på promenaderna ibland och ställer gärna av det när han stannar.
blodproverna var jätte bra inga fästing sjukdomar och njurvärderna bra men svullen och öm i knät, Vi såg när vi röntgade honom förra sommaren att han hade lite artros i knät och nu har det börjat spöka.
Det man kan göra är att ta prov på ledväskan och spruta kortison (det sistnämnda är jag INTE glad för) Men veterinären och jag var överens om att först sätta honom på ep medicin och se hur han mår på den innan vi börjar fixa med knät, Han klarar ju vardagen alldeles utmärkt men agility är ju svårt han försöker men jag är inte någon som varken vill träna eller tävla med en hund som inte är ok så det blir inget Kalmar för oss det kanske aldrig blir agility tävling överhuvud taget… Men det skiter jag i bara han får vara pigg och glad många år till.
Men det är egentligen helt galet vi började med agility när Stimm var 2 år och tänk vad vi åstadkommit på dessa 4 åren men tänk vad mer vi kunde fått uppleva om han fått varit frisk : ( Fyy fan vad det är deprimerande alltså!
Han har medicinerats nu några dagar och det går bra han får tablett med 12 timmars mellan rum vilket är lite bökigt går inte direkt att ta sovmorgon men det är det värt om han mår bra!

Jag kommer ändå åka till Kalmar men först i morgon bitti denna agility festen vill jag verkligen inte missa och Qluras syster Kaija är också där och henne vill jag verkligen inte missa så ja gott folk vi ses i Kalmar med   andra ord : )