Jag är otroligt glad att jag skrev om Hajja till slut även om det var fruktansvärt jobbigt att läsa alla kommentarer och mail.
Till en början blev jag frustrerad och arg för att man kallade mig för stark och modig för just då kände jag mig varken stark eller modig jag hade ju inget val!!
Men nu har jag förstått att jag var stark och att jag framförallt var modig.
Jag tar emot alla tröstande ord  det hjälper det och blir bättre i alla fall för en stund. Jag har i helgen bearbetat rätt mycket varit extremt ledsen arg och förbannad.
Förbannad för att det blev som det blev och ledsen för att jag inte kommer få uppleva allt jag ville med Hajja och förtvivlad för att jag inte tillåter mig själv att vara ledsen.
En väldigt klok människa sa till mig den där kvällen Priset man får betala för kärlek är tårar men i helgen trodde jag att alla mina tårar skulle ta slut och jag aldrig mer skulle få nån kärlek.
Men nej kärleken tar inte slut men det gör tyvärr inte tårarna heller.