Det har hänt något som gör att hela jag bara vill fly försvinna från mitt eget liv länge kanske för alltid, men det går inte för man kan inte fly från verkligenheter hur jävla ont det än gör och vad än folk tycker kan man inte fly från sitt eget liv!

I Torsdags den 16 Januari åkte jag till vår veterinär Carin med Hajja jag hade nämligen hittat ett alldeles perfekt hem till henne där hon skulle få leva aktivt pensionärs liv med 100 % uppmärksamet långa promenader och massa mys. Bara att ta det beslutet har varit ett rent helvete men Hajja var värd det hon var verkligen det! Men innan dess ville jag kolla upp henne då hon succesivt under en tid blivit sämre hon har börjat skjuta upp ryggen när hon gick skjutit ut ena frambenet hon var mager fast hon åt och hennes humör var inte att leka med hon ömmade i ryggen och nacken men samtidigt var hon i mellanåt så himla glad som liksom bara hon kunde vara. Och därför tänkte jag att det är bättre hon får flytta till någon där livet blir lugnare för kroppen.

Men det veterinärbesöket slutade helt annorlunda det slutade med att Hajja fick somna in bli en ängel en ängel som aldrig mer behöver ha ont som aldrig mer behöver vara rädd för att ha ont! I själva verket så var hon halt på alla fyra benen där av har jag liksom inte sett… eller så har jag helt enkelt inte velat se hur mycket sämre hon var. Bäckenet var oförändrat och såg ut som i somras. Men veterinären hittade även en skada i nacken i själva verket kunde hon inte ens böja nackkotan mellan kota 5 och 6  vilket givetvis var en förklaring till att hon var så mycket mer smärtpåverkad. Carin är säker på att detta fanns redan i somras men då man hittade skadan på bäckenet letade vi inte vidare. Det gör mig lite arg för det hade gjort hela situationen annorlunda det hade gjort att jag tagit detta beslutet innan hon fick så ont att hon blev stressad och lite otrevlig. Jag fick inget val den kvällen eller jo det fick jag.  Jag kunde  ta hem henne på morfinplåster mest för att jag skulle förstå hur ont hon hade men det fanns ändå inget som skulle kunna göra henne bra det var för mycket skador hon var bara två år och hade blivit så mycket sämre på bara några månader .. Det är så jävla orättvis varför just hon jag kan inte fatta vad jag har gjort för fel hur mycket otur kan man ha egentligen?

Jag tar på mig all skuld själv och mår riktigt dåligt över detta jag har därför inte velat gått ut med det på något sätt men detta blogginlägget ville jag skriva det finns så många jag vill berätta detta för men det finns tyvärr människor som inte kommer göra att jag mår bättre när dom får reda på detta. Jag har inte valt detta jag har verkligen inte det jag hade kunnat göra vad som helst för att få henne tillbaka för att vrida tillbaka tiden göra hela olyckan ogjord.
Hajja var och är fortfarande min dröm Pumi det finns ingen som hon som liksom har allt precis allt jag ville ha hon var min tvillingsjäl vi var så lika på så många sätt och nej jag kan verkligen inte fatta att hon inte finns längre. Samtidigt som en sten har fallit från mitt hjärta ingen mer oro inga mer funderingar över om hon har ont eller om hon inte har ont nu vet jag att hon mår bra men jag kan ändå inte förstå varför :heart:

Med Hajja försvann så mycket framtid alla våra planer alla våra mål allt vi skulle göra tillsammans fick ett helt annat slut än jag någonsin kunnat föreställa mig just nu finns det mycket som vågar få mig att tro på framtiden.
Oerhört tacksam att jag har den fantastiska uppfödaren som stöttat mig och mina helt underbara vänner ni vet vilka ni är  :heart: