Det går inte riktigt ihop sig om man älskar att träna lydnad med mår illa av bara tanken att tävla i det…Och tycker det är galet roligt att tävla agility men inte riktigt får kläm på träningen… vilken människa som helst kan räka ut att det blir svårt att matten sen har en fruktansvärd vinnarskalle gör ju inte heller saken lättare, För att bli bra måste man träna och för att få kvitto på hur bra man är måste man ju tävla inte sant?!

Vi tränade för Nettan i kväll agility alltså och Nettan är verkligen jätte bra peppar och har bra övningar och Hajja var sjukt duktg första 5 minutrarna typ sen tyckte hon vi kunde leka och gå fot i stället alltså sånt som vi är bra på, Helt otroligt att jag har tränat henne precis som jag inte skulle för det är ju jag som tränat henne i det jag känner mig säker på.
Både Stimm och Hajja tycker lydnaden är det bästa som finns och det är liksom självbelönande för dom men inte agilityn borde det inte vara tvärt om alla hundar älskar ju agility och att få springa ett varv till är själva belöningen?!
Nej då för mina hundar är belöningen att få gå lite fot….
Det bästa kaske vore att jag la ner lydnaden med Hajja en stund och bara tränade agility men det vill jag ju inte heller för jag älskar verkligen lydnads träningen så jag blundar helt enkelt för det ett tag till och hoppas att hon bara en dag vaknar och tycker agilityn är dö rolig!