Just nu är jag helt ur funktion inget funkar och jag skulle helst av allt gå i ide och vakna om 4 månader.

Skit socker, allergi som gör att jag inte orkar någonting,en smärre vår depression och så lägg till en 30 års kris på det…..
För jo att bli 30 år och känna att man inte åstadkommit något i sitt liv och ständigt fundera över om man valt rätt och om man faktiskt gör och lever som man vill på riktigt och inte bara intalar sig att man gör det för att slippa ändra på något är inte speciellt roligt och fruktansvärt stressande i alla fall för mig som har som sport att fundera över saker.
30 känns som en magisk ålder som innebär att man blir gammal vuxen måste ta ansvar och borde ha ett eget hus som man äger och minst en månadslön på kontot…

Att sen Stimm var helt ur funktion på genrepet inför SM och valde löptikar i stället för att springa agility gjorde inte saken bättre och jag gjorde något som jag aldrig ens funderat över innan, jag lyfte upp honom och av planen gick en sväng och stoppade sen in honom i bilen bra eller dåligt säg det men det kändes inget vidare!
Jag menar Stimm som knappt brytt sig om löptikar innan stoppade ner näsan och spårade efter en tik som just börjat löpa det kändes inte alls speciellt spännande!

Det får mig så klart att bli ännu mer nervös över nästa helg och kommer leda till att jag skiter i att träna nåt mer innan vilket är korkat för är det nåt vi verkligen skulle behöva så är det träning….

Jag och sen nästa grej jag skaffade ju en tik världens mest underbara lilla tik som ska löpa två gånger om året att jag inte tänkte på det innan nu när Stimm helt plötslig verkar tycka att just tikar är det bästa som hänt och ja herre gud stackars mig mitt liv är verkligen jobbigt just nu….. och imorgon kommer det garanterat vara ännu värre för jag kunde givetvis inte låta bli att köpa smågodis på väg hem från skit träningen.