Jag tycker inte alls om att blogga om personliga saker men just idag tror jag det kommer kännas rätt så befriande att skriva om nåt mer personligt än bara hundträning, även om det har mycket med det ämnet att göra…

Jag har fruktansvärt svajigt humör  jag kan ändra från skit glad till ruskigt irriterad på 1/2 sekund och så har det alltid varit och det blev inte bättre när jag fick diabetes.
Men det har blivit  bättre med åren men det händer fortfarande och allt för ofta att jag bara blir skit irriterad utan att ha en blekaste aning om varför.
Jag kan blir riktigt elak och det spelar liksom ingen roll hur jag än försöker så går det inte över, människor som känner mig väl har  lärt sig att leva med det och tar förhoppningsvis inte åt sig längre men folk som inte känner mig kan nog många gånger tycka jag är rätt dryg och otrevlig vilket verkligen inte är min mening.

Anledning till detta inlägget är dagens träning som jag verkligen sett fram emot, Men det blev inte alls som jag tänkt mig då jag efter en kort stund tappade humöret totalt.
Båda hundarna var egentligen jätte duktiga och gjorde verkligen sitt bästa men jag kunde inte se nåt positivt i det hela.
Efter fika och en del prat kände jag i alla fall att det började vända.
Petra var då snällast i hela värden och hjälpte oss att få till ett bra avslut på träningen men super fint fritt följ och en fin fjärr.

Men när jag sen satte mig i bilen fick jag jätte dåligt samvete över hur jag varit under träningen, det är säkert ingen som tagit åt sig men det känns ändå tråkigt för jag vet att det många gånger funnits människor som tagit åt sig.

Att träna hund under dessa stunder är egentligen helt idiotisk på ett sätt men å andra sidan så måste man även träna när man inte är på sitt allra bästa humör för tänk om man vaknar upp en morgon och inte alls känner sig 100 % bra och det är nån jätte viktig tävling  ska man då avstå denna pga av att hunden inte förstår dig alls för att du är på dåligt humör? (detta var ett ämne som diskuterades på Niina kursen i helgen)
Jo jag kan nog tycke att det är bra att träna även om man inte är på topp men just under en svacka som idag är jag övertygad om att det är bäst att låta bli och ska man tvunget träna något så får det vara riktigt lätta saker.

Detta blev mer som  någon officiell ursäkt men nu har jag skrivit av mig och kan förhoppningsvis lämna just detta bakom mig, det har annars en tendens att ligga och nöta allt för länge.