Det enda lyckopillret i världen som ger en gråa hår ;)

Idag har jag och hundarna varit i Hörby och tränat lydnad, Petra och Linda skulle träffat och köra igenom SM upplägget och jag passade på att åka med för att träna på en annan klubb..
Det känns som det var en evighet sen vi tränade sist efter sista tävlingen har det varit skönt med ett uppehåll för att fundera lite.

Idag kändes Stimm helt sjukt rolig att träna med igen det fanns inte en tendens till att nosa eller bli osäker på vad han skulle göra eller ens ägna en tanke på hundar som tränade runt om han var sig själv igen med andra ord, Detta betyder ju då att det bara är på tävling han blir sån vilket på ett sätt är en stor lättnad men också rätt jobbigt.
Första elit tävlingen vi gjorde var jag riktigt riktigt nöjd med trotts att det inte blev ett första pris, men det gjorde också att jag höjde kraven på mig själv och så klart på Stimm väldigt mycket vilket i sin tur ledde till att jag blev skit nervös på tävling igen och vips så är vi inne i en ond cirkel, Men nu så är det dags att bryta den onda cirkeln igen för det känns som det är det jag gör hela tiden men denna gången får det fan ta och hålla i sig lite längre än på en tävling inte ska jag få förstöra våran tävlings karriär!

Idag var det dags för lite lydnads träning igen en träning som verkligen satte igång tankarna både på gott och ont.
Lena var snäll och skulle dirigera mig och Stimm och vi började med ett skit dåligt fritt följ det var verkligen ingenting som funkade och jag kände hur irriterad jag blev. Bröt där och tittade på Lena och Artemia istället vilket var mycket inspererande.

Sen tog jag mig i kragen och började träna igen och då med betydligt mycket bättre resultat och fin fina moment även om dirigerings apporteringen strulade en hel del så var Stimm riktigt duktig.

Men det jag funderat över är vad detta träningspasset egentligen gav ?!
Jag hade egentligen ingen plan över vad jag skulle göra om det inte funkade som jag ville, Jag har i själva verket ingen plan över någonting längre.

Jag funderar inte heller över varför saker och ting inte funkar och jag kan inte ens minnas när jag analysterade ett tränings pass senast förr kunde jag göra ett moment för att sen utvärdera vad som var bra och dåligt och jag älskade det verkligen att titta på detaljer var ju bara det bästa som fanns men någonstans på vägen har jag glömt bort varför jag tränar hund.

Förr var det för att det var det absolut roligaste jag visste, jag tränade för att sen tävla för att se hur långt mot målet vi kommit.
Nu tränar jag för att kunna tävla så att Stimm kan få ett lydnadschampionat och till vilken nytta då?
Och bara det är ju galet jag nöjer mig väl in te med ett championat jag vill ju ta mig till SM jag vill tävla med Stimm i minst 10 år till och jag vill göra det bra eller vill jag inte det ?!
JO det vill jag men det måste bli roligt igen och jag måste försöka träna och tävla för att jag (eller vi) tycker det är roligt annars kommer vi inte lyckas få nåt lydnadschampionat och vi kommer definitivt inte komma till SM…
Men att tävla är ändå inte det viktigaste mina hundar är till 90 % av tiden mina lyckopiller och 10 % av tiden mina tävlingshundar!

Det är helt galet hur träningarna kan gå upp och ner men detta passet satte verkligen igång tanke verksamheten vill jag lova.