Ok stämpel för gänget

 

Igår var vi på Vesslarp veterinärklinik och besiktade valparna och det gick över förväntan (eller jag vet inte varför jag förväntat mig att det inte skulle gå bra ) Alla fyra tyckte det var hur ballt som helst trotts att dom blev vaccinerade och chippade ville dom helst upp på bordet igen och det glädjer mig att dom har en sån positiv inställning till livet, och alla fick OK stämpel i rumpan.

Qryptonit har även han hittat ett fantastiskt hem och jag kommer ha möjlighet att få träffa honom ofta då han inte flyttar så långt, dock blir han kvar en vecka extra så den som lämnar boet först blir Johka ( Qnasen ) som åker i början av nästa vecka, vilket ger mig blandade känslor jag kommer sakna den lilla glädjespridaren något fruktansvärt men vet att han kommer få ett kanon liv med massor av kärlek och roliga utflykter.
Kanske är det tur att dom lämnar boet lite långsamt så jag hinner vänja mig, det kommer kännas så konstigt när dom flyttar och Qit blir ju kvar annars hade jag nog aldrig överlevt.
Om jag fått mersmak för att föda upp valpar? Inte direkt det har varit underbart men alt för svårt att känna att man räcker till, men det för bli ett annat inlägg för nu drar dom små i byxbenen och tycker jag ska lämna datorn.

Tiden bara går!

I Måndags blev Qlura 5 år fattar ni? för det gör inte jag  :-D
Det är faktiskt galet när man tänker på hur snabbt tiden går.
Jag kommer fortfarande ihåg när jag såg att kullen var född och hur jag väntade i vad jag tyckte var en evighet ( evighete var egentligen 4 timmar ) på ett mail från hennes uppfödare som meddelade att en av tikarna var min om jag ville.
Lycka,spänning och rädsla på en och samma gång men jag har då aldrig ångrat mitt val.
Qlura må vara en klurig liten hund, men en tokigare, gladare och sötare hund kommer jag aldrig få igen, det var bara meningen att hon skulle hamna här i en av dom mest kaotiska perioderna i mitt liv.
Hon har lärt mig så mycket, det låter kanske klyschig men hon har bidragit mycket i den enorma resan mot att hitta ett inre lugn och att kunna andas med magen.
Många inklusive jag själv förväntade sig stordåd på tävlingsbanorna av denna lilla kanonkula, men den vägen har inte varit så enkel men vi har många år kvar tillsammans och även om vi aldrig hittar tillbaka till formen vi ibland lyckats ha ska vi i alla fall ha roligt på vägen  :heart:

Slalom film

Det är inte mycket agilityträning här hemma just nu, för det första har det varit och är fortfarande så fruktansvärt varmt,jag är galet trött när jag kommer hem från jobbet och Nim lyckades springa in i en parkerad bil för 3 veckor sen och fick efter det vila och Qlura gjorde illa trampdynan när vi var och badade så det är dumt att säga att allt flyter på  :struggle:
Men jag har varit ledig sedan i Onsdags då tanken var att vi skulle vara på Hula hoppet och tävla. I stället har jag vilat och igår fanns det ork till lite hemma träning då båda brudarna känns fina igen.
Nim gör framsteg slalomen är rak om man bortser från att pinnarna är böjda utåt, hon har svårt för ingångar där hon behöver bromsa mycket men det känns som tekningen blir bättre och bättre.
Qlura fick också träna slalom då dessa pinnarna viker sig känns det inte som att motsåndet blir lika hårt så här i början av igångsättningen. Hon känns himla fin och jag älskar verkligen att träna med henne.

 

Det bästa jag vet är att träna hund men på senaste tiden har det inte funnits ork eller motivation, det dör liksom ut varje gång nån skadar sig även om det bara är små saker som läker snabbt.
Just nu är jag glad för varje dag jag har med mina fyrbenta men när dom inte finns mer kommer jag vara utan hund länge.
Jag kommer aldrig låta mina hundar bara gå i koppel så att dom inte kan skada sig.
Dom ska först och främst vara lyckliga hundar som får springa lösa i skogen, bada, leva livet och vara lyckliga.
Så just nu får det vara så här lätt träning när motivationen finns och om Qlura får ok stämpel i Augusti kanske suget efter tävling och mer träning kommer tillbaka.