Skit sjukdom!
Stimm i sitt myspys varma vatten/vind täcke som kom igår <3
Sedan Stimms sista anfall den 27 december har han inte varit sig lik, han är ängslig och orolig och vill hest ligga på mig gå efter mig på promenaderna med lågt huvud och ser allmänt förvirrad ut i mellan åt.
Innan har det varit så att han blir sån 2-3 veckor före anfall och efter är han pigg som en mört igen.
Denna gången var han pigg bara några dager efter och sen kom detta.
Han ogillar starkt att åka bil nu mera dom flesta gånger och ibland bara ylar han där bak, Detta har han tidigare gjort av förväntan men nu har jag insett att detta är något helt annat då det är lite panik över det hela.
Han har relativt lätta anfall när han har dom men rätt utdragna där i mellan har han dock som muskelkramper när han vilar och sover.
Jag har ju valt att ta bort medicinerna då han blev väldigt påverkad av dom och det känns inte som något allternativ att börja med dom igen.
Nu är det bara vänta och se nytt anfall på gång eller blev han sån här efter sista anfall och det är så det är nu? Så svårt att veta, han är givetvis pigg och glad leker med Qlura ute ibland men så helt plötsligt bara blir han inåt bunden och kommer till mig och håller sig där igen,
Lilla fina Stimm så svårt att förstå och veta hur han mår, epilepsi är utan tvekan den värsta skitsjukdom jag sött på!
Topp 100 :D :D
Okej jag fattar det är verkligen inget att skryta om en 99 plats på Årets agilityhund lista OM det inte vore så att super hunden inte tävlat sedan 1 juni då är det inte alls dåligt så det så!
Till saken hör också att han bara saknar 2 hopp pinnar till att vara kvalad till SM 2015 min lilla super Pumi :heart:
Nu tänker ni säkert men varför tävlar hon inte då? Han ser ju så himla pigg ut??
Och japp det är han, han är super pigg och glad helt galen faktiskt ,
Men det beror ju på att han mest går (läs springer) långa promenader och tränar konster för att få godis helt på egen begäran, han får även träna lite agility när han själv vill på låga höjder inget A hinder och minimalt med slalom och det gör att han mår alldeles strålande!!!
Och det är värt så himla mycket mer än ett SM till även om det känns fruktansvärt tråkigt och ledsamt men helldre att han tuffar på i flera år till än att knäna pajjar helt när jag sätter igång honom i mer träning.
För det är vad som händer när vi tränar för mycket då blir han helt annorlunda han går bakom mig på promenaderna leker inte och sover för sig själv, Och så vill vi så klart inte ha det .
Nej att få se honom som nu är underbart på alla sätt och så som han mår idag känns det som vi har många fina år kvar tillsammans =)