Det blir aldrig som man tänkt!

by In Livet, Tok Stimm 1 Comment

I måndags var jag och Stimm till veterinären först för att koll upp hans blodvärden inför behandling av epilepsin men även för att se varför han fortfarande är halt på sitt vänstra bak ben till och från han har varit det sen han drog av klon förra sommaren men inte så han haft ont utan han har blivit akut halt på promenaderna ibland och ställer gärna av det när han stannar.
blodproverna var jätte bra inga fästing sjukdomar och njurvärderna bra men svullen och öm i knät, Vi såg när vi röntgade honom förra sommaren att han hade lite artros i knät och nu har det börjat spöka.
Det man kan göra är att ta prov på ledväskan och spruta kortison (det sistnämnda är jag INTE glad för) Men veterinären och jag var överens om att först sätta honom på ep medicin och se hur han mår på den innan vi börjar fixa med knät, Han klarar ju vardagen alldeles utmärkt men agility är ju svårt han försöker men jag är inte någon som varken vill träna eller tävla med en hund som inte är ok så det blir inget Kalmar för oss det kanske aldrig blir agility tävling överhuvud taget… Men det skiter jag i bara han får vara pigg och glad många år till.
Men det är egentligen helt galet vi började med agility när Stimm var 2 år och tänk vad vi åstadkommit på dessa 4 åren men tänk vad mer vi kunde fått uppleva om han fått varit frisk : ( Fyy fan vad det är deprimerande alltså!
Han har medicinerats nu några dagar och det går bra han får tablett med 12 timmars mellan rum vilket är lite bökigt går inte direkt att ta sovmorgon men det är det värt om han mår bra!

Jag kommer ändå åka till Kalmar men först i morgon bitti denna agility festen vill jag verkligen inte missa och Qluras syster Kaija är också där och henne vill jag verkligen inte missa så ja gott folk vi ses i Kalmar med   andra ord : )

 

 

 

Om en klippmaskin..

by In Hundgrejjer, Tok Stimm Leave a comment

v

När jag var hemma lite snabbt i samband med SM passade jag på att låna min systers rakmaskin.
Jag har länge funderat på det men inte vågat men han simmar nästan varje dag och det tar nästan ett dygn för honom att torka.
Så jag testade att raka magen och det blev inte så tokigt så helt plötsligt hade jag rakat hela honom och vilken skillnad torr på bara några timmar efter bad!
Men det växer ju grymt snabbt så jag kände att jag behövde införskaffa en egen maskin och dom är ju rätt dyra tror min systers kostade 1500 kr. Men så hittade jag en hos Csigora för halva det priset vilket kändes väldigt mycket mer överkomligt om man ska raka en Pumi nån gång ibland.
Och idag testade jag den för första gången och den funkade precis lika bra som min systers man fick med olika längd på skären men jag körde med original skäret som även det gick att ändra längd på otroligt smidigt faktiskt : )
Nu hade ju även manen hunnit bli längre vilket gör att han ser ännu lite coolare ut ; )  Hur som mycket nöjd över mitt fynd av rakmaskin faktiskt och det kan ju vara himla bra att ha när den fläckiga ska mätas också ; )

 

Jag är bitter!

by In Tok Stimm 2 Comments

 

Ja det är jag bitter, förbannad och ledsen för att livet är så fruktansvärt orättvis och för att folk mörkar sjukdomar och hittar på ursäkter till varför dom finns.
Så länge folk ljuger och låtsas som att problem inte finns så kommer hundaveln aldrig bli bättre det är liksom omöjligt. Men framförallt är jag bitter, förbannad och ledsen för att MIN hund är sjuk.
I mitt fall har dock ingen mörkat någonting det får ni inte tro men jag vet att det finns fler ep hundar bland Pumi som liksom bara finns utan att någon vet det och vem hjälper det ?
Jag tycker kanske det hade varit bättre att veta så kan man ju skita i att köpa hund från dom linjerna helt enkelt.

Extra bitter just idag då Stimm hade ännu ett anfall igår. Han har känts så konstig i drygt en vecka, trött och grinig så jag bokade tid till veterinären igår men så på kvällen när vi var på klubbtävling fick han ett anfall efter det första loppet som han visst gjorde men inte alls på det fantastiska sätt som han brukar.
Precis som sist blir han alltså påverkad en lång tid innan.
Vi ska så klart på veterinärbesöket på Måndag ändå för att kolla honom ändå speciellt njurvärderna som inte var så bra sist och så diskutera framtida medicinering eftersom detta anfallet kom för nära inpå det förra och det om nåt gör mig extremt stressad.
Och då få höra att det kan bero på dålig mat , stress eller annat yttre påverkan får mig att gå upp i atomer och faktiskt vilja göra någon jävligt illa för Stimm är ingen stressad hund, han tränar knappt en dag i veckan han tränar faktiskt bara när han själv vill, Han älskar att tävla och därför gör vi det.
Han äter den maten som gör att han får mindre anfall, Han sover 8 timmar om dagen plus på natten, Han får gå i lös skogen varje dag vilket gör att han rör sig så mycket som han själv vill, Han får massage och han får äta mycket godis och har det rätt bra faktiskt!
Jag vet att alla skriver i välmening att det kan bero på olika faktorer men det hjälper inte just nu det hjälper inte ett jävla skit att folk vill lägga över skulden på mig som djurägare att han är sjuk!
Det finns inget jag önskar hellre än att det berodde på något som gick att fixa!
Och jag vet att stress mat osv kan ge ep anfall men då finns det ju latent jag tro ju knappast inte det bara poppar upp från ingenstans!
Om vi aldrig någonsin kan träna eller tävla igen bekommer mig inte det minsta jag vill bara att min guldklimp ska få leva och må bra i många år till, Herre gud han är ju i sin bästa tid i livet nu och har varit frisk som en nötkärna fram tills nu!
Det mest tragiska är att jag så sent som i helgen tänkte på hur bra allt var nu två helt fantastiska hundar att få tävla och träna med länge till.