Hur man sörjer

Alla har vi olika sätt att bearbeta sorg på och just nu vet jag inte hur jag reagerar just nu kanske bryter jag ihop när jag förstår..
Men sen Stimm fick somna in har jag känt ett lugn i hela kroppen, oron är borta och lika så sorgen på ett sätt,
men på ett annat inte.
Men jag tror inte jag förstått att han aldrig kommer tillbaka att jag aldrig kommer få krama honom igen att han aldrig kommer trösta mig när jag är ledsen att jag aldrig kommer få se in i dom underbara pepparkaksögonen igen.

Men jag har sörjt så länge, jag har varit arg, ledsen och frustrerad, önskats  och hoppats på mirakel  så länge att när jag väl förstod att det var dags blev jag bara lugn
Jag vet att han mår bättre där han är nu och det är det enda jag önskat hur dåligt det än får mig att må och jag vet att han aldrig kommer lämna min sida.
Alltid älskar aldrig glömd :heart:

Stimm

Idag var sista dagen jag fick krama om honom säga att allt kommer bli bra vi kommer alltid vara tillsammans ändå.
För egentligen lämnade han mig för länge sen.
Den största personligheten jag någonsin stött på, som gett mig så otroligt många fina minen att jag inte ens förstår hur livet ska kunna fortsätta utan honom.
Jag vet att han är precis bredvid så som han varit sedan dag 1 min trogna följeslagare han kommer alltid att finnas där vaka över mig fortsätta med sin livsuppgift fast från andra sidan  :heart:
Jag har fasat för denna dagen så länge och hade önskat att allt bara var som förr.

Han har gett mig så otroligt många minnen vi har upplevt så mycket tillsammans som jag bara kunnat drömma om,
vi var gjorda för varandra och jag kan inte förstå varför allt tog en sån drastisk vändning vi skulle ju ha många fler år tillsammans nu står jag här helt tom vilse och rädd min bästa vän min följeslagare min själsfrände hur ska jag klara mig utan din kloka förstående blick  ?!

Fan Stimm det finns bara en av oss och vi och det skulle vara för evigt :(

 

Ibland blir det bara dåligt.

425675_10150580116547404_646768361_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns en bild som börjat få massa ”gilla” på fb igen, En helt fantastisk bild som är tagen 2012,  Men också en bild som gör mig så himla ledsen då den påminner om så mycket,
Drömmar och framtid som  gick i 1000 bitar.
Stimm i bästa skick och den fantastiska dottern som precis kommit hem, Den mest efterlängtade valpen någonsin efter favorit tiken och once in a Life time hanen min Hajja.
En lite stjärna som var på väg att bli något stort, modig framåt och bara alldeles jätte glad. perfekt på alla sätt och ja fortfarande den bästa Pumi jag träffat på :heart:
Vi tre vi skulle göra så mycket roligt tillsammans i så många år, Ni vet när man planerat så där bra den ena hunden känns relativt färdig tränad och man kommer ha flera år tillsammans med två hundar på tävlingsbanorna.,  Men så blev det ju inte det blev inte ens i närheten som jag tänkt, det blev snarare värre än vad jag någonsin kunnat tro.
Så oavsett hur fin den bilden är gör det så fruktansvärt ont att se den.