Den där drömmen.

by In Hajja, Qlura, Tok Stimm 1 Comment

Att ha en valp som man tycker är alldeles perfekt som man känner att man kan komma hur långt som helst med för att sen få drömmen krossad är i sig rätt så jobbigt, Att förlora en individ som man älskar är också jobbigt att sen skaffa en valp till som man tycker är alldeles perfekt är väldigt roligt och lite ett” plåster på såret”.
Roligt ända tills den dagen den första drömmen verkligen går i krasch på riktigt då helt plötsligt blir det svårt att tycka om den nya valpen eller kanske inte svårt men min hjärna gick in i nåt försvar i förra veckan och jag kände helt plötsligt hur jag ställde krav och tog distans till Qlura.
Från att ha älskat henne högt stängde jag av allt redo att fly om hon går sönder.
Med Stimm känner jag inte alls samma sak han är ju jag och jag är ju han på nåt sätt min bättre hälft :heart:

Men i kväll kände jag sån glädje över min fina valp igen ingen skuld bara ren glädje i hela själen över att hon är min bara min och oavsett av vilken anledning!!!!
För  hur gärna jag än skulle vilja får jag inte Hajja tillbaka bara för att jag slutar vara glad för det jag har kvar!
Ibland tror jag att jag tänker lite för mycket på hur det kunde varit och hur det kunde blivit (nej vilken lögn jag vet att jag tänker för mycket ) hur och om  är något vi inte kan påverka och livet är kort och skört och så värt att leva men att leva i nuet och med tankar på det vi kan förändra resten är bara att acceptera låter plätt lätt inte sant?!

Jag vill slå ett slag för valpsele!

by In Hajja, Hundgrejjer, Qlura 1 Comment

Något som grämer  mig så otroligt mycket är att jag inte använde sele på Hajja när hon var valp. Mest för att jag var lat det är så jobbigt att ta på och av sele ( nä verkligen inte egentligen..) och för att jag gillar halsband tycket det är fint. Vid skade tillfället var hon dessutom mellan två storlekar. där av hade hon ingen sele som passade.
Men det misstaget kommer jag aldrig göra om i hela mitt liv då jag är helt övertygad om att hennes skador hade varit betydligt mindre om hon haft sele i stället för bara halsband.
Det som hände var att hon jagade ett löv alltså kastade sig helt oförberätt ut i kopplet och när det tog stopp flög hon upp i luften och landade med båda bakbenen rakt och samt nacken bakåt.
Hade jag på något sätt hunnit reagera hade jag så klart släppt kopplet och även det hade säkert minskat den extrema kraften på nacken.
Men valpar är ju lite som popcorn och rätt oberäkneliga ibland ( hon var i alla fall ett riktigt popcorn) även om jag hade lärt henne att gå hyffsat i koppel kunde hon ju få för sig att kasta sig iväg ibland helt oförberätt och alldeles onödigt.
När detta hände visste jag på en gång att det gick riktigt riktigt illa men det enda man kunde se var då en stukad tå. Valpskelett är ju mjuka och när hon växte så kan man nog säga att det växte fel visst skulle jag kollat upp henne mer men hon visade ju bara symtom från just det bakbenet där tån var trasig så givetvis lyssnade jag på veterinärerna och lät det vara men ända sen den dagen har känslan om att nåt är fel legat och gnagt i bakhuvudet.
Under en lång period var hon helt bra om man bortser från en liten skum rörelsestörning men när hon vuxit klart blev problemen större större och på den vägen är det.
Jag har skrivit om detta innan men många har frågat  vad som hände och nu hoppas jag alla läser detta och blir mer motiverade till att använda sele på sina valpar !!

Jag kom efter detta i kontakt med Maria som har Merny jag ville ha en sele som satt bra och inte var så svårt att få på och av Hajja blev väldigt känslig för tryck och hatade verkligen att ha sele på sig men den första merny selen hon fick gick bättre och jag fick den gjord precis som jag ville med två spännen så jag slapp trä ur och i ena frambenet som det är på dom flesta Y selarna i efterhand kan jag ju förstå varför hon hade så svårt för det men ja det är lätt att vara efterklok!
Så när Qlura kom till flocken var jag helt bestämd med att hon skulle ha sele alltid tills jag visste att hon kunde sköta sig i koppel hur trist det än är ( det går ju liksom inte att ha fem sex snygga selar att byta mellan blir lite dyrt..) så jag bad maria göra en valp sele åt henne som hon kunde växa i och den blev så himla bra from att hon kom  tills nu vid 6 månaders ålder sitter den fortfarande lika bra 180 riksdaler är en billig försäkring!
Så ja jag har i alla fall lärt mig av mina misstag och man kan ju ha halsband på ändå för at det är fint!

Och sen då?

by In Hajja 6 Comments

Jag är otroligt glad att jag skrev om Hajja till slut även om det var fruktansvärt jobbigt att läsa alla kommentarer och mail.
Till en början blev jag frustrerad och arg för att man kallade mig för stark och modig för just då kände jag mig varken stark eller modig jag hade ju inget val!!
Men nu har jag förstått att jag var stark och att jag framförallt var modig.
Jag tar emot alla tröstande ord  det hjälper det och blir bättre i alla fall för en stund. Jag har i helgen bearbetat rätt mycket varit extremt ledsen arg och förbannad.
Förbannad för att det blev som det blev och ledsen för att jag inte kommer få uppleva allt jag ville med Hajja och förtvivlad för att jag inte tillåter mig själv att vara ledsen.
En väldigt klok människa sa till mig den där kvällen Priset man får betala för kärlek är tårar men i helgen trodde jag att alla mina tårar skulle ta slut och jag aldrig mer skulle få nån kärlek.
Men nej kärleken tar inte slut men det gör tyvärr inte tårarna heller.