En offieciell ursäkt eller nåt.

Jag tycker inte alls om att blogga om personliga saker men just idag tror jag det kommer kännas rätt så befriande att skriva om nåt mer personligt än bara hundträning, även om det har mycket med det ämnet att göra…

Jag har fruktansvärt svajigt humör  jag kan ändra från skit glad till ruskigt irriterad på 1/2 sekund och så har det alltid varit och det blev inte bättre när jag fick diabetes.
Men det har blivit  bättre med åren men det händer fortfarande och allt för ofta att jag bara blir skit irriterad utan att ha en blekaste aning om varför.
Jag kan blir riktigt elak och det spelar liksom ingen roll hur jag än försöker så går det inte över, människor som känner mig väl har  lärt sig att leva med det och tar förhoppningsvis inte åt sig längre men folk som inte känner mig kan nog många gånger tycka jag är rätt dryg och otrevlig vilket verkligen inte är min mening.

Anledning till detta inlägget är dagens träning som jag verkligen sett fram emot, Men det blev inte alls som jag tänkt mig då jag efter en kort stund tappade humöret totalt.
Båda hundarna var egentligen jätte duktiga och gjorde verkligen sitt bästa men jag kunde inte se nåt positivt i det hela.
Efter fika och en del prat kände jag i alla fall att det började vända.
Petra var då snällast i hela värden och hjälpte oss att få till ett bra avslut på träningen men super fint fritt följ och en fin fjärr.

Men när jag sen satte mig i bilen fick jag jätte dåligt samvete över hur jag varit under träningen, det är säkert ingen som tagit åt sig men det känns ändå tråkigt för jag vet att det många gånger funnits människor som tagit åt sig.

Att träna hund under dessa stunder är egentligen helt idiotisk på ett sätt men å andra sidan så måste man även träna när man inte är på sitt allra bästa humör för tänk om man vaknar upp en morgon och inte alls känner sig 100 % bra och det är nån jätte viktig tävling  ska man då avstå denna pga av att hunden inte förstår dig alls för att du är på dåligt humör? (detta var ett ämne som diskuterades på Niina kursen i helgen)
Jo jag kan nog tycke att det är bra att träna även om man inte är på topp men just under en svacka som idag är jag övertygad om att det är bäst att låta bli och ska man tvunget träna något så får det vara riktigt lätta saker.

Detta blev mer som  någon officiell ursäkt men nu har jag skrivit av mig och kan förhoppningsvis lämna just detta bakom mig, det har annars en tendens att ligga och nöta allt för länge.

En mycket givande helg!


Stimm, Zappa och Lira

I helgen har jag och Petra varit i Bräkne-Hoby och gått en Tävlingspsykologi kurs för Niina Svartberg i Bromölla Hunds regi.
Inte det bästa väderet att köra i direkt men det gick, trotts vädret var inte nån som struntade i att dyka upp på grund av vädret….. hund idioter tror jag det kallas ;)

Jag har tidigare men för väldigt länge sen varit på en kvälls föreläsning för Niina och hade stora förhoppningar på denna helgen och inte blev jag besviken.

Helgen har varit oerhört intressant, givande och inspirerande och jag har lärt mig en massa om både mig själv och om Stimm.

Visst är det rätt så självklart att positiva tankar är bättre än negativa och att man måste tro på sig själv för att kunna prestera, men det är inte lika lätt som det låter att försöka få bort dom negativa tankarna för om det vore enkelt hade man inte behövt gå kurs och många människor hade nog mått betydligt mycket bättre än vad dom gör oavsett om dom tävlar med hund eller om det gäller andra saker som händer i livet.

Men helgen har bjudit på riktigt bra övningar där man själv har fått uppleva vilken skillnad det gör och då blir allt helt plötsligt mer verkligt. Det är faktiskt inte bara prat ;)

Den ena övningen gick ut på att vi fick planera ett moment i tanken med nån lugn avslappnande musik i bakgrunden, Sen fick vi gå ut utan hundar och genomföra momentet för att sen hämta våra hundar och göra precis samma sak.

I min tanke skulle Stimm göra en precis så snygg fjärr som bara han kan och jag lovar och svär det var den bästa fjärren han gjort på hela den helgen och den var precis så bra som jag hade föreställt mig i tanken innan vi gick ut.
En riktigt häftig känsla som fick mig att förstå hur viktigt det är att man själv är precis lika fokuserad som hunden och hur mycket man kan göra med hjälp av tankar.

Jag visste redan sen innan att jag har väldigt svårt för att koncentrera mig och att jag  är väldigt lätt störd,
Något nytt var att jag under press blev riktigt irriterad på det som störde i bakgrunden och på så sätt ansträngde jag mig extra mycket för att verkligen klara uppgiften.

Man koncentrerar sig så himla mycket på att hunden ska vara koncentrerad och att dom ska klara alla möjliga störningar men förarna då? Samma koncentration krävs ju faktiskt av mig själv då det är jag som har ansvaret över att min hund både under träning och tävling.
För att inte tappa koncentrationen mellan momenten ska jag nu skaffa rutiner så att jag på bästa sätt förbereder min hund för vad som ska hända, och på så sätt blir det lättare att kontrollera mina egna tankar så dom inte far iväg mellan momenten.

Jag insåg att det kommer bli svårt att övertyga mig själv om att jag inte är nervös (inte är för övrigt ett dåligt ord…) på tävling för jag vet att jag blir det.
Så istället ska jag lära mig att leva med nervositeten och omvandla det till en häftig känsla som man bara får uppleva under just tävling.

Nu börjar mitt nya liv eller ialla fall är detta början på mitt nya roligare tävlingsliv med hund ;)