Att serva en bil…

by In Okategoriserade 6 Comments

I onsdags lämnade jag bilen på service hos  Dahlqvist bil i Hässleholm
Jag visste att lamporna vid registrerings skylten inte funkade eftersom jag besiktade bilen 2 dagar tidigare och tyckte det var väldigt praktiskt att få dom bytta. Men till min förvåning så upptäckte jag när jag kom tillbaka till jobbet att dom inte alls  bytt lamporna som var trasiga men det var ändå ikryssat att alla lamorna var kollade och OK..
Inte nog med det hela insidan av dörren var nersmutsad av typ olja eller annat snusk!

Jag ringde i alla fall upp verkstan och frågade hur det var med service om det ingick att dom bytte lampor som inte funkade och visst gjorde det det, Jag talade om hur det låg till och fick komma idag för att få det ordnat.
Men tro inte att den lilla nissen som fixade bilen bad om ursäkt nej nej han sa istället:
Hållarna till lamporna var visst också sönder så jag bytte dom åt dig, Men det bjuder vi på som kompensation?!
Bjuder på? Hallå jag har väl ändå betalat 4000 kr för att du skulle ha gjort det jobbet en gång eller ??!

Fruktansvärt dåligt man kan ju undra vad mer som är i kryssat Ok utan att nån ens tittat om det funkar?!
Jag lovar att jag aldrig någonsin lämnar min bil där igen det värsta var faktiskt kommentaren att dom skulle vara snälla och bjuda på lamporna. Hade han bett om ursäkt och inte ens nämnt ordet betalning så hade jag kunna ha överseende med detta alla är vi människor och gör fel men att inte kunna be om ursäkt är riktigt dåligt.
Hade det varit min verkstad hade jag bjudit på nästa service och låtit personen ifråga varit med så denna fick se att dom faktiskt gör det dom tar betalt för!

Härligt att få spy lite galla i bloggen ;)

Fortsättningen på tankarna..

by In Livet, Lydnad, Testpatrullen för HungarianPetShop 4 Comments

Idag hade jag anmält mig till lydnadstävling i Hörby, utgångsläget var väl typ det sämsta men jag valde ändå att åka bestämd över att bryta tävlingen om inte känslan fanns där.
Platsen och sittande gjorde han riktigt fint inte en ända snusning i marken idag!

På uppvärmningen kändes han jätte fin och var riktigt på hugget (så nu är dessvärre kanin kamp trasan sönder..)
Men så fort vi kom in på planen var det som borta fria följet var väl ingen katastrof men absolut inte bra så jag valde att bryta men köra dum rutan.
Han gjorde faktiskt fina skiften men nej det var inte min Tok Stimm som var på planen så jag valde att bryta hela tävlingen där,
Och varför kan man ju undra många tycker det är bättre att se det som en träning bara.
Så sant så jag håller med om det är så att hunden kanske nollar fler moment så kan man ju ta det som en träning och hjälpa osv.
Jag skulle aldrig bryta en tävling för en nolla,  detta handlar ju om känslan och attityden hos oss båda och jag vill inte att det ska bli en vana  visst hade jag kunnat traggla igenom hela programmet men nej jag vill inte att det ska vara så .
Det konstiga är att jag inte känner mig nervös när jag kommer in på planen längre utan snarare apatisk och känner liksom inget alls förutom osäkerhet och jag måste säga att jag föredrog att bli sjukt nervös istället.

Domaren som var en mycket bra domare tyckte att jag gjorde helt rätt som bröt tävlingen han sa att han kunde se att det fanns mycket i hunden och att han vet vad han ska göra och kan göra det riktigt bra men att han var känslig för mina signaler vilket är en svår balansgång.Hans kommentar gjorde mig så klart glad och jag hoppas jag kan tävla för honom igen i framtiden.

Nu har jag bestämt mig för att inte tävla på dom andra inplanerade lydnadstävlingarna i sommar utan låta det vara ett tag för jag vill fortfarande inte ha några gräns poäng utan jag vill ha poäng som står för glädje och väl genomarbetad och säker hund (och förare )!!

Imorgon ska vi lägga spår istället och hoppas på fint väder!!

Och på fästing fronten har jag inte hittat nån mer fästing på nån av hundarna :)

Funderingar.

by In Livet, Lydnad 6 Comments



Idag var det dags för lite lydnads träning igen en träning som verkligen satte igång tankarna både på gott och ont.
Lena var snäll och skulle dirigera mig och Stimm och vi började med ett skit dåligt fritt följ det var verkligen ingenting som funkade och jag kände hur irriterad jag blev. Bröt där och tittade på Lena och Artemia istället vilket var mycket inspererande.

Sen tog jag mig i kragen och började träna igen och då med betydligt mycket bättre resultat och fin fina moment även om dirigerings apporteringen strulade en hel del så var Stimm riktigt duktig.

Men det jag funderat över är vad detta träningspasset egentligen gav ?!
Jag hade egentligen ingen plan över vad jag skulle göra om det inte funkade som jag ville, Jag har i själva verket ingen plan över någonting längre.

Jag funderar inte heller över varför saker och ting inte funkar och jag kan inte ens minnas när jag analysterade ett tränings pass senast förr kunde jag göra ett moment för att sen utvärdera vad som var bra och dåligt och jag älskade det verkligen att titta på detaljer var ju bara det bästa som fanns men någonstans på vägen har jag glömt bort varför jag tränar hund.

Förr var det för att det var det absolut roligaste jag visste, jag tränade för att sen tävla för att se hur långt mot målet vi kommit.
Nu tränar jag för att kunna tävla så att Stimm kan få ett lydnadschampionat och till vilken nytta då?
Och bara det är ju galet jag nöjer mig väl in te med ett championat jag vill ju ta mig till SM jag vill tävla med Stimm i minst 10 år till och jag vill göra det bra eller vill jag inte det ?!
JO det vill jag men det måste bli roligt igen och jag måste försöka träna och tävla för att jag (eller vi) tycker det är roligt annars kommer vi inte lyckas få nåt lydnadschampionat och vi kommer definitivt inte komma till SM…
Men att tävla är ändå inte det viktigaste mina hundar är till 90 % av tiden mina lyckopiller och 10 % av tiden mina tävlingshundar!

Det är helt galet hur träningarna kan gå upp och ner men detta passet satte verkligen igång tanke verksamheten vill jag lova.